Sommaren har bara rusat förbi, när jag tänker tillbaka lite snabbt känns det som jag inte hunnit med nånting. Men anstränger jag mig lite till så har jag faktiskt gjort endel minnesvärda saker:

*Vi flyttade in till våran gemensamma och fina lägenhet!
*Fyra dagar efter det firade vi midsommar, och oj så vi firade:) En underbar helg då Oscar och Tove hälsade på!
*Foo Fighters i Stockholm med Anna, Linnea och Håkan! Behöver ingen vidare förklaring!:)
*Torön har fått sina besök!
*Mysiga tjejmiddagar har det blivit många av!
*Travdagar
*Grillkvällar!
*Linda och Kennets Bröllop!
*Fyrhjulingsutflykter:)
*Examensfika!

 Ja det har varit en bra sommar och jag tror hösten också blir bra! Just nu har jag semester, men den 12e sept börjar min första distanskurs för hösten. Sommarjobbet är avklarat och det har gått bra, vet inte om bank är nåt för mig, kanske, kanske inte.. Men jag är helt säker på att jag inte har den blekaste aning om vad som är nåt för mig.. Det får väl framtiden utvisa.

Just nu leker jag hemmafru, städar, diskar och tvättar, fast en riktig hemmafru kanske har anställda till sånt?! Aja, jag är inte på den nivån än :)

Förra helgen bodde jag och marcus på varghotellet på järvzoo, säkert första och sista gången jag bodde på hotell i järvsö, men mysigt var det:) Vi hade vargutsikt från hotellrummet och fri tillgång till zoo:t. Två varv blev det, ett i strålande sol och ett i månljuset mitt i natten. På kvällen var vi iväg och åt middag med Linnea och Håkan, lika trevligt som vanligt! :)

Idag är det långfredag och jag sov rätt länge, har inte fattat det där med att kliva upp kl 6.00, gå ut i kylan och börja dricka vid 7.00. Nej då föredrar jag den varma sängen en stund till och sen gå ut i solen när det blivit varmt! Vilket jag ska göra alldeles strax. Marcus åkte tidigt imorse.

Slänger in några bilder från Järvzoo.

             

                     


Vi vet att det inte är 2009 som det står på korten, en felinställning på marcus kamera:)

Ja då sitter jag med den här j*kla rapporten igen, ska sitta och skriva en gång i veckan och jag tycker att veckorna går så sjukt fort. Och att skriva rapport är mycket tråkigt.

Livet rullar på, jag bor i Hudik och pendlar till Ljusdal där jag gör mig praktik. Det går faktiskt rätt bra att pendla, men det är fortfarande ovant för mig att kliva upp 05,20 varje dag. Vi lever sambolivet och allt går bra, jag trivs i Hudik och börjar tycka om lägenheten alltmer:)  Jag smyger in mina saker lite i taget så att han inte får en totalchock, en taktik som verkar fungera bra:) Egentligen vill jag bestämma allt, men jag måste lägga band på mig själv.

Jag har, kors i taket, börjat tränat! Guldstjärna till mig! Och till Johanna som jag tränar med. Vi har varit iväg ett par gånger nu och vi har kört på rätt bra. Träningsvärken är välkommen och snart är vi skitstarka.

Jag har tänkt mycket på Vide de senaste dagarna, mycket för att det i fredags var 15 år sedan han gick bort. Jag önskar så mycket att han hade varit här, han hade nog mått dåligt av mycket som har hänt, men jag tror mest han hade varit glad för allt bra som blivit och hur bra vi barn mår just nu! Eller jag vet att han ÄR glad, men jag skulle bara vilja att han var här. Jag tror han och Faffar sitter däruppe(?) nånstans vid ett runt bord och skrattar och pratar strunt <3

I tisdags var vi till järvsö, till syrran och Håkan, mycket trevligt, mysigt och god mat! Det blir så sällan som vi ses :(

Efter besöket fick vi med oss två hyllor, två lampor och en tavellist, allt passade mycket bra in i lägenheten:) Jag kom hem med en kasse med kläder också, härligt! Och så hämtade jag ut ett paket med en massa böcker:) Jag har verkligen saknat att ligga och läsa innan jag ska sova, eftersom marcus inte haft någon lämplig lampa. Men nu har vi fixat det, fast jag har två kvällar i rad somnat rakt ner i boken. Men jag har fått min lampa iaf!

Den senaste helgen som var, var en riktigt skön helg, mysmiddag på fredagen, ikea med jonna på lördagen och räkor och vin på kvällen och en sån där fixardag på söndagen! Like it!

Nu är det snart helg igen, imorgon ska jag förhoppningsvis iväg och fira Anna, sen är resten av helgen rätt oplanerad, det pratas om fest på lördag, men jag kommer nog bara bli sjuk om jag fullföljer dom planerna. Så vi får se.

Aja, nu räcker det.

Jag vet att jag inte är skitbra på att skriva här, ibland tänker jag att jag ska stänga igen det här, men inte idag tycker jag så. Veckorna rullar på så sjukt fort, jag blir lite rädd faktiskt. Det här med tiden har alltid varit läskigt tycker jag.

Jag befinner mig fortfarande i hudik, solkusten som Marcus så gärna vill kalla det. Dock har inte solen tittat fram så mycket, och om det har gjort det har det varit -25 så då vill man ändå inte masa sig utanför dörren. Idag har jag suttit och skrivit på praktikrapporten, har varit lite duktig och fått ihop några sidor iaf.

Den här veckan har jag varit lite småtjurig, av ingen anledning alls. Det kanske tar på krafterna, mer än jag tror, att pendla och kliva upp skittidigt varje dag. 

Praktiken går bra, nu sitter jag själv och tar kunder hela dagarna, ibland känner jag mig duktig och ibland skitkass, pendlar lite från minut till minut:) Hatar att behöva fråga så fort jag inte vet, men vad ska jag göra då?! Kan ju inte direkt göra nån egen variant, vore nog inte så poppis:P

Såg igår på Plus att det var en kvinna som öppnat konton till sina barn när de var små och nu när dom blivit myndiga och ville ha tillgång till kontona var dom borta, måste kännas fruktansvärt frustrerande. Tur att det inte var Handelsbanken:)

Har lyckats tagit en promenad idag också, väldigt skönt att röra på sig lite, händer ju inte jätteofta numera tyvärr, skärpning!

Jag var på synundersökning nu i veckan, mina ögon samarbetar tydligen inte optimalt, då blir det ansträngt och jag får huvudvärk och ont i ögonen. Så nu blir det glajjer, fast bara när jag läser och sitter framför datorn. Har lånat hem 5 par, väldigt svårt att välja, jag som får beslutsångest av allt.

Jag har fortfarande inte fått pengar av Csn, så jag har lever på pengarna från dec, vilket går sådär med tanke på att det var 2 månader sen. Tur att jag är billig i drift och att jag har en personlig bank som heter pappa. Men men nu borde det snart vara på g iaf..

Idag har jag saknat Mosingen, att jag aldrig mer får titta in i dom där underbart fina bruna ögonen.

Jag ska nog försöka ta mig ut en sväng till för lite frisk luft, här blir jag bara deppig av att sitta!

Härligt Guld och Brons igår av sprintkillarna, jag tänkte på dig Tove! Vinterstudion är ju inte detsamma utan dig!

Det är väl nåt alpint i eftermiddag också, det är jag värd att titta på kan jag tycka..

Den 13 Januari 2011

En vinterdag för tio år sedan kom det en liten, grå och lurvig valp till oss, hon var så tjock att namnförslaget Tjorven diskuterades, men eftersom det inte var något som vi ville springa runt och ropa i skogen fick hon namnet Moa istället. Under dessa tio år har det hunnits med en massa skogspromenader, en riktig skogshund, inte så konstigt kanske med tanke på att rasen jämthund är en jaktras.

När Moa var en liten valp skulle jag och min barndomvän Sofie ut och gå en liten kortpromenad med henne i skogen, det slutade med att vi gick vilse och kom hem många timmar senare med en väldigt trött Moa, hon sov i flera timmar efter den skogspromenaden.

En sommar för kanske 5-6 års sedan skulle jag ut och cykla med en ganska ouppfostrad Moa. Detta var inget vi hade gjort jättemånga gånger men man måste ju träna för att bli bättre. Allt gick jättebra, vi fick upp en ganska bra fart, tills vi skulle förbi en gård med många jakthundar. I ett litet ouppmärksammat ögonblick tyckte Moa att det var en jättebra idé att springa mot hundarna. Moa genade över täkten, mitt styre vreds och jag och cykeln hamnade i diket. Helt övertygad om att hon stuckit, svor jag lite för mig själv och bad en bön att ingen sett oss. Jag tittade upp och där står hon, den sötaste hund jag vet, och tittar på mig och det ser ut som hon tänker: "Och vad håller du på med då idiot, res på dig!" Eftersom vi är lika envisa båda två så fortsatte vi cykelturen och det blev inga mer besök ner i diket den gången.

Åka bil är kul, hon var aldrig så lugn som när hon fick åka bil, helst i framsätet, där ser man så bra.

Varje julafton, de senaste åren, var det tradition att leta fram sparken, ta på Moa dragselen och sen var det bara att sparka på. Eller den första kilometern behövde man nästan inte sparka något alls, det var mest på hemvägen vi fick sparka för då var Moa trött.

Skoter har Moa också åkt, både bak i kälken och på själva skotern. Thomas körde, jag satt bakom honom med Moa i knät och Linnea satt bakom oss, en väldigt fullastad skoter.

Det är fruktansvärt att se en hund, som alltid varit glad och livlig, vara så trött, långsam och dålig. Det blir så tydligt att något är fel, att hon inte är sig själv, och det är så fel att hon inte finns mer. Att dom där bruna, fina ögonen har stängts för att inte öppnas mer. Det är en enorm tröst att hon nu inte behöver ha ont, att hon nu kan springa obegränsat i skogen och leka i snön, uppe i hundhimlen. Det finns nog ingen som är gladare än Moa för det. Dom har säkert väldigt god mat uppe i hundhimlen också, ett älgben eller två att tugga lite på.

Det är också en tröst att dagen varit fin, en av de vackraste vinterdagarna på länge, för då är det nog fint väder uppe i hundhimlen också.












Sovgott lilla Moa