Sommaren känns långt borta!
Det är inte ofta och för mycket jag gråter, endast när jag är riktigt riktigt ledsen eller jävligt arg. Just nu känner det som jag bara vill lägga mig ner på golvet och skrika och gråta, det är inte något jag kommer göra, men jag skulle nog behöva det.. Usch vad jag inte trivs med mig själv just nu!
Tränat i två timmar nu ikväll, behövdes, först body combat sen en timmes promenad/joggingtur och nu snart blir det en kvälls promenad med Kira, som för övrigt är världens mysigaste hund.
Jag är stressad och sur mest hela tiden, plugget tar aldrig slut och det finns inte en möjlighet att försöka hinna med att njuta av allt det underbara som faktiskt finns, fast som jag är stressad för att se.
Sista terminen med hela klassen, det känns ju helt sjukt.. Vart tog tiden vägen? Har jag verkligen pluggat i 2 år?? Känner mig som hundra år..
Nu väntar den där kvällspromenaden, imorgon blir nog ett bättre dag!
Jag saknar allt och alla..
